Mirakel...

Två veckors sjukskrivning för psykisk utmattning... Hur blev det såhär? Hur kunde allt gå så fel att jag hamnat här?

Sov 11 timmar inatt, helt färdig. Och ikväll ligger jag sömnlös med hysteriska tårar rinnandes, nej forsandes, ner på min kudde. 

Jag vill inte ha det såhär; jag vill inte att detta ska va min verklighet! Jag vill backa bandet; göra om. Göra rätt. Få en ny chans. Till livet. Till lycka. Till mina drömmar.

Imorgon ska jag göra något jag inte gjort på länge. Jag ska ta en promenad. Kanske handla med mig frukostbullar hem. Äta frukost vid tv'n. Prova att träna, om kroppen pallar. Köpa en bok att läsa. Eller låna en. Ta en kopp kaffe på Burlövs Center. Laga en god middag till mig och Milton istället för vår vanliga fredagspizza. 

Och hela tiden göra det jag gör just hela tiden; vänta på ett mirakel...