Kamp

Var på gymmet idag. Så skönt det var! Att få känna mig lite normal för en stund, om än förbannat klen. Men feberfri fjärde dagen och utan hosta, så kroppen verkar sakta men säkert återhämta sig med den välbehövliga vilan. Och får bara kroppen sin styrka åter, kanske jag kan börja min mentala läkning oxå. 

Har börjat pyssla med sonens adventskalender, en liten present för varje dag. Något att sysselsätta mig med, precis som julkorten jag tänker göra själv, som de senaste åren. För på något vis vill jag inte ge upp, inte sluta leva. Jag vill tro på Miraklet, bli lite starkare för varje dag och lita på att när tiden och jag är mogen, så finns mitt Mirakel där och jag är redo för det.