Det finns alltid mer än en sida av ett mynt (vanligast två...) och så är det oxå när det gäller relationer. Inget säger att min version är den rätta, mer än ur min aspekt. Jag kan bara säga och berätta hur jag upplever saker, hur jag känner inför och efter vissa situationer, sen om det är rätt eller fel kan ingen svara på. Det man däremot kan ta fasta på är rena fakta, rena konreta fakta på vad som skett och vad som sagts. Sen kan man tolka i all oändlighet, visst, men viss fakta kvarstår.
Och om det är så att man i en relation har helt olika syn på saker och ting, så finns det tre alternativ. Antingen är man överens om att vara oense, vilket är en fungerande lösning för de människor som inte har för stora egon. Eller så får den ena parten ge med sig, och det är inte någon bra lösning. Förr eller senare känner denna person sig överkörd och förminskad i sitt jag, och det är oftast samma person som backar i alla sådana situationer, och det mår man inte bra av. Den tredje lösningen är att man delar på sig. Låter kanske hårt, men om inget annat funkar, om ingen vill backa och om ingen vill acceptera den andres synvinkel så finns det inte så mycket mer att göra.
Jag har i tidigare relationer aldrig upplevt olika synvinklar som något negativt. Snarare tvärtom; berikande. Men i min senaste relation var det en av de saker som tog död på relationen. Att inte kunna se saker från den andra partens synvinkel. Vi var två för starka individer för att kunna leva tillsammans. Jag backade mycket på mina åsikter till en början, och då fungerade allt som ett välsmort maskineri; åtminstone om ni frågar min partner. Hur jag mådde? Skit... Såklart, eftersom jag hela tiden fick ge med mig, säga att han hade rätt även om jag inte tyckte det. För att jag inte orkade ta striden, för husfridens skull. Men till slut hittade jag min inre styrka och fick tillbaka lite "go" och började säga emot, ta strid för mina åsikter och vägrade tryckas ner. Och då blev det bråk, tårar och gräl. Och eftersom ingen av oss ville ge sig, gick vi skilda vägar. Det låter kanske lite förenklat, vilket det iofs oxå är, för det är bara EN del av anledningarna till att det tog slut.
Det jag vill ha sagt är att det är inte lätt med konfilkter, och det finns inget facit på hur man löser dom. Och i vissa fall går det inte att lösa, om kombinationen av människor är fel.
