Hörde denna låt för första gången igår. Trodde mitt hjärta skulle brista... Vilken fantastisk tolkning, och vilket intryck den gjorde på mig. Tårarna forsar när jag plågar mig själv med att lyssna på den...
http://youtu.be/A5NKZdr7rZA
torsdag 20 december 2012
tisdag 4 december 2012
Ett kapitel stängs
I lördags var det dax, dax för tävlingen jag kämpat så hårt för. Och det gick bra; kunde gått bättre, men med tanke på omständighterna är jag nöjd. Jag kunde inte mer än såhär, och jag är stolt över mig själv och min prestation trots allt.
Sen jag lämnade Scandic Star där tävlingen hölls, känner jag att jag är en annan Kerstin. Vet inte om det är rätt att säga en "ny Kerstin", för det är kanske mer en "gammal Kerstin" som varit undantryckt för ett tag. Jag känner igen den Kerstin som är nu, som en gammal vän som kommit åter och som får mig att känna ett behagligt lugn.
Jag är i harmoni, jag somnar och vaknar med ett leende på läpparna, jag har inatt sovit en hel natt utan att vakna en enda gång; något som inte hänt på över ett år! Jag har energi, jag har glädje, ork, lust och jag har vilja! Det är som att något svept in över mig och lagt sig över mig som ett osynligt täcke, något som gör att jag känner mig stark, rofylld, tillfreds.
Jag inser att jag verkligen behövde genomföra den här tävlingen; att bevisa för mig själv att jag faktiskt klarar det trots mina förutsättningar. Att jag faktiskt kan va stolt över mig själv även om jag inte är, och aldrig kommer att bli en vinnare i gemene mans ögon. För i mina ögon, jag som vet lite mer än många andra om min situation, så är jag definitivt en vinnare.
Och nu kan jag stänga det kapitlet; tävlingen är förbi, och till skillnad mot tidigare gånger jag tävlat känner jag ingen tomhet när det är över. Tvärtom har jag aldrig förr känt mig så nöjd och belåten med att det är över och förbi. Det känns så rätt, så bra och alldeles, alldeles underbart!
Jag kommer inom det närmaste att börja skriva på nästa kapitel, och jag har väl lite planer och funderingar på hur det ska läggas upp. Men nu vill jag först njuta av den härliga tiden vi har innan jul. Vad gör det om min bok har några blanka sidor? Det ökar ju bara på spänningen inför vad som komma ska... ;)
Sen jag lämnade Scandic Star där tävlingen hölls, känner jag att jag är en annan Kerstin. Vet inte om det är rätt att säga en "ny Kerstin", för det är kanske mer en "gammal Kerstin" som varit undantryckt för ett tag. Jag känner igen den Kerstin som är nu, som en gammal vän som kommit åter och som får mig att känna ett behagligt lugn.
Jag är i harmoni, jag somnar och vaknar med ett leende på läpparna, jag har inatt sovit en hel natt utan att vakna en enda gång; något som inte hänt på över ett år! Jag har energi, jag har glädje, ork, lust och jag har vilja! Det är som att något svept in över mig och lagt sig över mig som ett osynligt täcke, något som gör att jag känner mig stark, rofylld, tillfreds.
Jag inser att jag verkligen behövde genomföra den här tävlingen; att bevisa för mig själv att jag faktiskt klarar det trots mina förutsättningar. Att jag faktiskt kan va stolt över mig själv även om jag inte är, och aldrig kommer att bli en vinnare i gemene mans ögon. För i mina ögon, jag som vet lite mer än många andra om min situation, så är jag definitivt en vinnare.
Och nu kan jag stänga det kapitlet; tävlingen är förbi, och till skillnad mot tidigare gånger jag tävlat känner jag ingen tomhet när det är över. Tvärtom har jag aldrig förr känt mig så nöjd och belåten med att det är över och förbi. Det känns så rätt, så bra och alldeles, alldeles underbart!
Jag kommer inom det närmaste att börja skriva på nästa kapitel, och jag har väl lite planer och funderingar på hur det ska läggas upp. Men nu vill jag först njuta av den härliga tiden vi har innan jul. Vad gör det om min bok har några blanka sidor? Det ökar ju bara på spänningen inför vad som komma ska... ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)