Ska ta det från början...
Jag har silikonimplantat. Det skaffade jag efter graviditet och efter att jag i och med graviditeten tappat de där kvinnliga attributen på överkroppen. Eller tappat och tappat; dom var kvar, men långt ifrån sin forna glans om vi säger som så...
Att operera in silikon var ingen självklarhet, utan jag hade mina dubier. Hur ska folk se på mig? Vad ska folk tycka, osv.
Men jag har inte blivit dömd av någon (mer än då bakom min rygg, men det man inte vågar säga rakt till mig kan jag ju skita i). Jag har kvar mina vänner, har oförändrad respekt på mitt jobb och känner mig som samma Kerstin som innan.
Jag är glad för att jag opererade mig, JAG mår mycket bättre med min kropp nu. Men... Jag är inte stolt över mina bröst, dom är inget jag vill visa upp för omvärlden som något för män (eller kvinnor) att få fantasier till.
Och det är här min förundran kommer in; jag förundras över alla dessa unga tjejer med megaimplantat som visar upp sina köpta attribut på tex Instagram, och som gör det helt medvetet i syftet att just visa dom. Hur fasen kan man va så stolt över något man köpt? Är det inte bättre att va stolt över något man presterat?
Eller är det så att man inte har någon prestation att visa upp?
Tänk att det mest intressanta med dig är att du dragit ditt eller pappas kreditkort, lagt dig under kniven och fått fejkbröst som gör dig uppseendeväckande; för en stund. För förr eller senare kommer du inte längre utan åtminstone lite mer pondus än en F-kupa.
Och nej, jag är inte bitter eller avundsjuk. Jag har en förbannat bra kropp för min ålder, som jag tränar och jobbar hårt för, jag har en fantastisk son som jag gör allt för, jag har ett fint hem som jag njuter av, jag har ett riktigt bra jobb som jag aldrig skulle vilja byta bort, jag har vänner som alltid finns här för mig och just det; jag har dessutom jävligt snygga silikonbröst!
