måndag 12 november 2012

Undrens tid...

Blev så glad igår när jag var och tränade, för jag såg något som är ganska ovanligt på de gym där jag huserar. Jag såg en tjej som styrketränade, och som TOG I när hon gjorde det. Jag vill inte verka fördomsfull eller dra alla över en kam, men mina erfarenheter i gymvärlden visar på att det är vanligare med tjejer/kvinnor som "fjattar" med vikterna än de som kämpar och sliter. Sen är det givetvis rätt beroende på vilket gym man tränar på, de som väljer att träna på mer "Hardcore-gym" är mer benägna att svettas bland vikterna än de som nysminkade går på banden på de motionsgym där jag smyger runt.

Vet inte hur länge till jag kommer att kunna hålla tyst när jag ser tjejer som går på bandet med precis hur mycket lutning som helst och som håller i sig för kung och fosterland i displayens övre kant. Varför i helskotta ha sån lutning om man ändå inte klarar av att hantera lutningen? Är det inte bättre att plana ut litegrand och låta kroppen jobba? Hörde tom en tjej säga till en annan att hon hade sån lutning för att träna rumpan extra. Bra tänkt, om hon släppt med händerna. Fast då hade hon säkerligen ramlat av... För sanningen är, brudar, att ni tränar inte rumpan om ni klamrar er fast vid löpbandet som en hetsätare klamrar sig vid en rulltårta.

Den här tjejen igår sprang på bandet när jag anlände till gymmet, och när hon var klar gick hon loss på vikterna som en Duracellkanin, och det säger jag med stor posivitet i rösten. Hon var effektiv, målinriktad och kämpade tills hon inte fick upp vikten fler gånger. Oerhört inspirerande att se henne och smittas av hennes kämpaglöd. Hon var helt inne i det hon gjorde och fokuserade på träningen och inte på hur håret såg ut eller om sminket kladdade. Hon var faktiskt inte ens sminkad!
Nu hade jag själv inte någon bra träningsdag just igår, men jag tar med mig hennes inställning till mitt nästa träningspass och ska ge vikterna en rejäl omgång när jag kommer dit!

Tycker det är så skönt när mina fördomar om tjejer på gymmet slås itu och jag inser att undrens tid inte är förbi...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar