Nystart

Jag hade sett fram emot att få tävla på SM i Athletic Fitness om ett par veckor. Så blir det nu inte, pga att min mage inte orkat med den stress den utsatts för, både från mig själv och från utomstående håll. Men, kanske är det lika bra, kanske är det tom till det bästa! För det finns en mening med allt som sker, och att jag missar SM i år och istället ska tävla på Decembercupen är säkert det rätta.

Jag har mått väldigt dåligt till och från denna vår, men känner nu att min sjukdomsbild ger mig en chans till en nystart. Att rensa bort och göra om, göra rätt. Att för en tid träna för att det är roligt, inte för att jag har någon press på mig. Att byta telefonnummer och bara ge det till speciellt utvalda för att få vara mer ifred. Att rycka lite mer på axlarna när det inte är kliniskt rent här hemma. Även om det bär mig lite emot... ;)

Jag börjar må bättre. Framförallt förstår jag det med tanke på att jag åter igen börjat reflektera över människor runt om mig; att mitt synfält har vidgats och är nyfiket. En sak jag tex har undrat över, är varför kvinnor på gymmet ställer in löparbanden på max lutning och sen håller sig krampaktigt i övre delen av displayen för att klara av det? Släpp greppet, så ska ni se att ni kan minska lutningen till hälften och ändå tycka att det är olidligt jobbigt, det ni pysslar med nu ger ingenting!

Sen förundras jag över alla som kör här genom Åkarp där det är 30 km/h vardagar klockan 7-17, men som kör i 30 även på helgerna? Det är väl bra att man tar det lugnt i trafiken, men att inte förstå en vägskylts betydelse räknar jag inte som försiktighet, utan som en osäker och dålig förare. För visst innehåller väl även dagens körkortsteori vägmärkeskunskap..?

Slutligen en reflektion som även den hamnar i gymvärlden. Varför är kvinnor så rädda för att styrketräna sina ben? Hur ofta hör jag inte kommentaren: "Jag springer/cyklar/går så mycket så dom får sitt där." Jo, det är jättebra, men du bygger inte muskler genom konditionsträning. I så fall borde man få världens mest välsvarvade armar genom att vifta hysteriskt med dom samtidgt som man springer, eller? Snacka om optimerad träning!

Jo, jag börjar känna igen mig själv... Och jag har tagit itu med ett projekt här hemma och målat om "tegelväggarna" i mitt kök. Det var snyggt som attan, men mörkt som natten. Nu kan jag laga mat och hälla vatten i kaffekokaren utan att behöva strålkastare!

Arbetet påbörjat

Färdigt!

Och eftersom jag just nu inte har mer att pyssla med, lilleman sover, hemmet är så städat jag känner att det behöver vara, och morgondagen tar jag itu med när den kommer, så tänker jag nu sätta mig med en ljudbok i öronen och njuta av den ljumma kvällen på min altan med en påse ostbågar!