Har nog mer än en gång skrivit här att saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig. Faktum är att ibland blir saker bättre än vad man trott, tänka sig!
Eller är det hjärnan som spelar mig ett spratt, eftersom hjärtat pratar så förbannat högt ibland? Jag vill så mycket, är en romantisk, fånig drömmare som vill se ett happy ending i alla jäkla filmer som spelas upp runt mig, dag efter dag..
Att umgås med människor från ens förflutna, inse att man saknat dom så, saknat tiden som var, tiden man var dum nog att inte uppskatta utan istället sjabblade bort bland trivialiteter och tjafs. Att sitta där och känna det som att tiden stått stilla, att allt är som då, blunda för en stund och låtsas att detta är verkligheten. Må sådär oförskämt bra, invaggad i en uppdiktad nutid där man känner att man är på precis rätt plats vid precis rätt tillfälle...att man inte vill vara någon annanstans på jorden än precis just här och just nu... och sen vakna upp, inse hur verkligheten ser ut och återgå till den bistra sanningen. Att det här fina, rätta, sanna, sjabblades bort, förstördes, pga mina val. Val jag kommer att ångra tills den dag jag slutar andas. Och ingenting kan ställa det till rätta. Gjort är gjort.
Helvetes jävla skit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar