Rädsla

En av mina största rädslor är att bli sviken. Jag har blivit det och har så svårt att tro att jag inte ska bli det igen. Det är så att jag utgår ifrån att jag kommer att bli det, och jag vet att det är fel att tänka så, men det är ett skydd jag sätter upp.

Samtidigt är jag romantiker; vill tro på det fina i alla människor, vill tro att det goda ska segra, att kärleken ska övervinna allt osv... Så ambivalent? Ja, det kan jag nog hålla med om. En ambivalent, rädd romantiker?

Jag vill våga mer, men det är fasen inte lätt.. Så tyvärr backar jag lite istället, drar mig undan och gör ingenting. De steg framåt jag vågar ta slår inte väl ut och jag får vatten på kvarnen om att jag inte är värdig. 

Så därför sitter jag här ensam, kväll efter kväll. Och tänker på vad som kunde blivit, på vad som skulle kunna bli, om jag bara vågat och inte varit så jävla rädd för att bli sviken...