Just nu känns det som att jag hela tiden vill va nån annanstans. Och om jag är nån annanstans är det ändå inte bra; då vill jag ändå va nån annanstans...
Önskar att min tillvaro nu skulle visa sig vara en mardröm och att jag skulle få vakna, tiden och platsen va en annan och livet skulle få starta om därifrån. Hade kunnat offra så gott som allt för det...
Fick min första kontakt med proffessionell hjälp idag, nån som jag kan prata med och kanske få vägledning av, hur jag ska ta mig vidare.
Förstår inte hur det ska gå till, tårarna rinner bara jag tänker på hur jag mår, och så mår jag än sämre. Är så rädd att jag ska hamna i totalt mörker och klamrar mig fast vid de små ljuspunkter jag hittar.
Klarar inte att lyssna på musik, för alla låttexter ger mig tankar jag inte orkar med, känns det som. Klarar inte att se på tv, för alla bilder ger mig andra som jag inte orkar med.
Har svårt att klara av att leva, men har för mycket att leva för, för att inte kämpa. Är fast i en smärtande verklighet som jag inte vill ha, och måste härda ut smärtan och lita på att jag en dag ska se ljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar