Är det någon typ av människor som jag hyser illvilja emot, är det sk översittare. Människor som utgår från att dom är bättre, större, förmer än andra. Som ser det som sin vridna "rätt" att trycka ner, förlöjliga och håna andra människor. Speciellt illa är det när översittaren dessutom har nån form av uppsatt roll i arbetslivet, typ en mellanchefstjänst eller liknande. För en högre chef är sällan en översittare; han/hon är antingen en större människa än så, eller så busy att han/hon inte har tid att engagera sig i andras liv.
Tyvärr är många översittare nån form av arbetsledare, och inte allt för sällan den typ som vill få klättra högre på karriärsstegen men som aldrig lyckats. Och vad är bättre för att slippa se sitt eget misslyckande i vitögat än att få nån annan att må dåligt istället?
Med Facebook, Twitter, Instagram osv, har det öppnats så många fler kanaler för översittarna att få utlopp för sina tillkortakommande. Man kan gå in och kommentera inlägg och bilder för glatta livet, och gärna på nåt sarkastiskt sätt som mottagaren inte säkert förstår. Vilket ligger helt i fas med översittarens plan, då han/hon inte vill bli "påkommen" med vad som pågår, och händer detta kommer allt ändå att förnekas...
Mest översitteri finns nog ändå på arbetsplatsen. Anställda som förfördelas för att man är polare med den översittande chefen, översittarchefer som tar sig friheter som man sen vill förbjuda för de anställda osv.
Och såklart har vi skolorna... Mobbning, kallas det där. Som ofta har sitt ursprung i osäkerhet och rädsla. Men det är egentligen ingen skillnad mot vuxenvärldens mobbning, eftersom översittare är jäääävligt små människor med för lite i sitt eget liv att bry sig om och för mycket tid att reta sig på andra... Men vi som vuxna borde väl förstå bättre, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar