Förändring och rädsla

Har läst ut (lyssnat ut) de tre böckerna av E L James, serien som heter "Femtio nyanser av..." och vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag står fast vid att det är rent för mycket snusk och sex i dom för att dom ska vara BRA, men själva intrigen mellan de här två människorna har fascinerat mig och fängslat mig. Jag har kommit på mig själv att sitta tårögd och igenkännande i mycket av det som händer mellan de här två; Anastacia och Christian.

Jag har funderat mycket under de här tre böckerna, framförallt på det här med förändring och rädsla. Christian gör allt för Ana, ändrar på sig för hennes skull, och även hon gör en hel del uppoffringar för att passa till honom. Sånt man gör av kärlek? Eller ska kärleken vara sådan att man inte behöver ändra sig för att passa den man älskar/blir älskad av?
Kan människan ändra sig, på riktigt? Är vi inte lite "som vi är", och kanske kan anpassa oss och inte visa alla sidor för att verka förändrade, men under det vi visar upp finns kanske den ursprungliga kvar?
Jag är övertygad om att man kan ändra sitt beteende och att man kan ändra åsikter genom livet, men sin personlighet? Är det inte att undertrycka sig själv?

Det här kärleksparet vågar ändå satsa på varandra. Trots att dom inte är rätt för varandra, dras dom till varandra och kan inte leva utan den andre. Smärtan att förlora den älskade är större än "uppoffringen" att ändra sig?
Men funkar det i verkligheten? Hur vet man att man vågar? Vågar tro att saker ska bli annorlunda, att den andre ändrat sig och att man själv vill och kan ändra sig, mer än för stunden i kärlekens svallvågor. Vågar lita på att det ska bli bra, vågar lita på att man orkar ta sig igenom allt, kunna släppa allt det gamla och lita på att det aldrig blir så igen?

Det finns inga garantier i livet, tyvärr. Och inga facit som kan berätta hur framtiden ser ut. Synd.

Imorgon fyller jag år. Jag såg länge fram emot min födelsedag och hade planer för hur dagen skulle bli. Just nu skiter jag i allt. Ska ha semester men känner att jag lika gärna kunde jobba, orkar inte tänka, orkar inte känna efter. Vill bara försvinna, för jag är rädd. Jag är rädd och förvirrad och vet inte vart jag ska ta vägen.