Efter att ha blivit rek ommenderad E L James böcker bestämde jag mig för att ge dom en chans och började såklart med Femtio nyanser av honom, men inte i bokform utan som ljudbok via Storytel.
Det var INTE vad jag tänkt mig... Herrejäklar! Här pratar vi inte alls sensualitet eller romantik; det är rena rama porren! Och det är inte något jag vill läsa.
Samtidigt fastnar jag i själva intrigen; den omöjliga kärlekshistorien mellan Ana och Christian. Hur dom dras till varandra trots att dom båda vet att dom inte funkar ihop. Att dom inte kan ge varandra det den andre behöver. Men ändå... Dom hoppas och vill så himla mycket att det ska fungera, trots att deras förnuft säger att det aldrig kommer att gå.
En kompis till mig sa att "man skulle ha en Christian som man". Men där kan jag absolut inte hålla med; en sån man kan jag inte tänka mig att ha i närheten av mig. Kontrollerande, svartsjuk, överbeskyddande, hemlighetsfull, beordrande, ombytlig, mästrande och med ett mörkt, hårt bagage.
Samtidigt kan jag känna med Ana, hur hon dras till honom utan att kunna förklara det. Hon VET att han inte är rätt för honom, hon vill inte ändra på honom, men ändå...
Han är besatt av henne, behöver henne och gör allt för henne; utom det hon egentligen behöver/vill ha. Han kan inte. Han är som han är; hon är som hon är. Och dom är inte kompatibla, mer än på det sexuella planet, där dom är en "perfect match".
Jag kan förstå dom båda; se det från bådas synvinkel. Och än mer nu när jag kommit igenom halva del nummer två i serien. Faktum är att jag nästan ser fram emot del nummer tre... Jag hoppas att dom ska hitta en väg som fungerar för dom båda, även om jag har svårt att tro det. Å ena sidan vill jag vara en obotlig romantiker som tror på kärleken, men å andra sidan har jag fått så många smällar att jag nog får kalla mig själv cyniker och negativ realist...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar