Gott slut...

... och strax ett gott nytt...
När vi steg in i 2011 för dryga året sen hade jag ingen aning om att mitt år skulle se ut som det nu gjort. Jag hade helt andra planer, drömmar och förväntningar.
Jag har gått på många minor detta år, fått mer än en käftsmäll och gråtit mer än vad jag gjort sammanlagt tidigare under mitt liv. Jag har ångrat val jag gjort, lidit pga mina val, varit nere på botten och vänt mer än en gång, kämpat mig upp, dragit på mig leendet och försökt på nytt, fallit igen och så börjat om igen... Jag har ifrågasatt min rättighet att existera, känt att jag bara gör fel, ibland inte fattat vad jag gjort för fel, och ibland tyckt att jag handlat rätt men fått höra att det varit fel i alla fall.
Jag har i vissa perioder vridit och vänt på mig själv för att vara till lags, försökt ändra på mig själv för att göra andra nöjda, och varit på väg att förlora fotfästet, och mig själv, mer än en gång.
Mitt löfte till mig själv inför 2012 är att gå MIN väg. Inte så att jag ska trampa över andra för att få min vilja igenom, men försöka tycka om mig själv som jag är och inte försöka bli någon annan för någon annans skull. Jag är så gammal att jag borde vara stabil i vem jag är, och det har jag tyckt mig vara fram tills 2011. Jag får nog säga att identitetskrisen jag genomlidit i år är över nu, och nu ska jag bara rota mig i den jag är igen.

Men jag är inte bitter. Jag är glad över de insikter detta år har gett mig. Jag har tvingats vända ut och in på mig själv och lärt känna mig bättre än vad jag gjort innan. Jag har ställts inför situationer som varit piss-jobbiga och ändå lyckats reda ut min vardag, med jobb, min son, mitt hem och min träning. Jag har hittat en styrka i mig själv som jag inte trodde fanns, just för att jag kännt mig så nerbruten och svag. En kämpaglöd som får mig att kunna stänga av det jobbiga, det som stör för att kunna fokusera på det som behöver prioriteras här och nu. Jag har inte grävt ner mig i tårarna, har kunnat sköta mtt jobb och mina åtagande, ta hand om mig själv och Milton och så har jag fått gråta och må dåligt i min ensamhet på kvällarna när det är bara jag. Jag har oxå börjat skriva, något jag kan kalla mina memoarer, och det har hjälpt mig mycket. Det var lite trevande i början, men allt eftersom släpper jag på hämningarna och skriver öppet från mitt hjärta. Jag skriver inte till någon. Jag skriver för någon; för mig själv.

Och nu går vi strax in i 2012. Ett år jag tveksamt ser fram emot. Jag vet inte vad som komma skall. Jag vet vad jag drömmer om och önskar, men vägen dit är lång och troligtvis ganska knackig. Framförallt önskar jag mig ett lugnt och stabilt år med trygghet för både mig och lilleman.

Gott Nytt År!