Väldigt personlig

Detta kommer nog att bli mitt mest personliga och utlämnande inlägg någonsin. Du/ni kan tycka precis vad fan ni vill om det; rör mig inte i ryggen. Det här mina tankar och känslor, och om jag vill skriva om dom här så gör jag det. Så får ju du/ni något nytt att spekulera om och skvallra om, så se det som att jag gör dig/er en tjänst...

Tänk dig att du har träffat en person som får dig att må så jäkla bra, som får dig att känna att du klarar ALLT, att ni klarar allt tillsammans. En person som du känner att du vill leva resten av ditt liv med, som du vill somna bredvid och vakna bredvid varenda dag så länge du kan andas. En person som du har roligt med, mysigt med, som får dig att skratta, som får dig att gråta; alltså en människa som framkallar känslor hos dig. Du kan vara dig själv, och du tycker om dig själv.

Tänk dig sen att ni gör val på vägen som gör att er saga får ett olyckligt slut. Att ingenting kan göras för att rädda upp det som skett, att "The End" är ett faktum. Oavsett vad ni säger eller gör, går det som skett inte att ta tillbaka, valen är gjorda och konsekvenserna av dom är något av det jävligaste du upplevt.

Slutligen vill jag att du ska tänka dig, att hur du än försöker, hur du än vill, så blir du inte fri tankarna och känslorna som härrör denna människa. Du vill inte känna något, du vill bara glömma, men det går inte. Du kan inte se åt nån annan, för ingen når upp till det du vill ha längre; du hade ju allt! Och det gör ont. Det gör så förbannat ont att du emellanåt inte fungerar som människa. Men trots denna smärta som äter upp dig inifrån måste du kämpa vidare. Du måste stiga upp varenda morgon, ta hand om ditt barn, gå till ditt jobb, sköta ditt hem och dina åtagande. Du sitter i vänners lag och försöker le och följa med i samtalen, men dina tankar är oupphörligen någon annanstans. Du vill vara någon annanstans, men de där förbannade valen ni båda har gjort, har förstört allt för dig. Du tvingas leva i ett emotionellt helvete där du varje dag straffas för era val, eftersom känslorna vägrar lämna dig och ge dig ro.

Du önskar varje dag att allt skulle vara annorlunda. Du önskar varje dag att du ska vakna upp och inte känna något längre, men det tycks lika omöjligt som att skruva tillbaka tiden... Ditt huvud vet att det är så jävla kört som det kan bli, men ditt hjärta envisas med att leva sitt eget liv och vill inte ge upp. Du vet att det aldrig kommer att bli ni, men du kan inte sluta älska. Du vet att även om någon annan har tagit/kommer att ta din plats i den andres hjärta, så vet du oxå att ingen någonsin kommer att kunna ta hans/hennes plats i ditt hjärta. För du kommer aldrig mer att släppa in någon.