Hur mycker känner du att det är okej att prata skit om en annan människa, och då menar jag att sprida rena lögner? Att säga att du hört någon säga att den här personen gjort ditt eller datt, utan att du själv kan eller vill verifiera sanningshalten bakom uttalandet?
Eller att anklaga någon för att göra något som personen kanske/kanske inte gjort, utan att först fråga personen som anklagas huruvida det stämmer eller ej?
Eller att föra vidare något som sagts i förtroende till dig, till en tredje, fjärde part, som sen i sin tur kan föra det vidare till fler, kanske för dig okända människor?
Sen har vi aspekten med gränser som gäller hur mycket du tolererar inom samma område. Var går din gräns med hur mycket lögner som är okej att det sprids gällande dig själv? Hur mycket skit tar du? Och ställ det i förhållande till hur mycket skit du tycker är okej att du ger andra... Är det en balans?
Det som är "roande" i det hela, är att människor har så lite intressant som händer i deras liv, att man har tid att fabricera och fantisera fram egna sanningar om andra personer. Tänk att ha ett så innehållslöst liv att man har ett behov av att ge andra människor extra "publicitet" genom lögner och skitsnack! :)
Jag har i och med dessa funderingar såklart granskat mig själv i lupp, och mina gränser. Jag har på vissa fronter haft en gräns som inte riktigt varit där jag önskat, och då pratar jag om gränsen för hur mycket skit som är okej för mig att ta. Det är nu justerat och likaså de andra gränserna är genomtänkta. Att leva efter devisen att göra mot andra det du vill att dom ska göra mot dig, är allt vad som behövs. Kanske inte så lätt, men väl värt att sträva efter!
Och så till nåt annat...
Hösten smyger sig på, eller nä, den har väl snarare anfallit oss! Bortser jag från blåsten som för det mesta råder i Skåneland, så tycker jag att det känns helt okej. Mörkret stör mig inte, vi lever i ett modernt samhälle med både elektricitet och ljus. Kylan stör mig inte heller, det finns vinterkläder och jag är ändå trött på sommargarderoben.
För att fortsätta på det positiva spåret med hösten kan jag berätta vad jag verkligen gillar med hösten. Jag gillar att sitta i soffan med mörkret utanför och mysa under en filt. Jag gillar att bylta på mig och sonen och gå ut och hoppa i löven som samlat sig på gräset utanför vårt hus, och sen välja ut de finaste och ta med in för att göra tavlor av dom. Jag gillar att ligga i sängen och titta på tv, något jag aldrig skulle göra sommarhalvåret! Och jag gillar att äta lördagsfrukost med levande ljus på bordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar