Precis just nu

Har mått så sjukt dåligt i snart två veckor. Verkligen varit nere på botten och inte ens haft ork att bry mig om att försöka ta mig uppåt. Det enda som hållt mig kämpande är min son som är min stora glädje här i livet. Utan honom vet jag inte vad jag skulle gjort... Tänk att en sån liten varelse kan besitta en sådan makt att få en att må bra! Att känna sig älskad, värdefull, behövd; i tider då man inte ens orkar sköta de mest simpla, vardagliga saker.

Jag är inte på topp än, långt ifrån. Däremot har jag fått tillbaka lite kämpaglöd. Jag har kunnat fatta åtminstone några få beslut i mitt liv, bland mina val. Jag SKA tävla på Decembercupen, även om jag bara är en löjlig medelmåtta, så ska jag upp på scen än en gång och göra mitt allra bästa. Jag ska göra det för min skull, för att göra mig själv stolt, och för min sons skull; för att visa honom att det är viktigt att göra saker för sin egen skull, att inte ge upp. Och om man ger upp, så är det bara temporärt; man drar sig tillbaka, slickar såren och sen kommer man igen.

Så vad det gäller tävlingen och de kommande 15 veckorna dit, har jag en plan. I övrigt känns mitt liv otroligt planlöst och förvirrat. Och faktum är att jag ORKAR INTE bry mig. Jag orkar inte planera och bestämma hur jag ska ha det framöver. Jag vill bara ta en dag i taget, för så fort jag börjar tänka i mer djupa banor hugger det till i magsåret, jag känner pulsen stiga, hjärtat bankar, tungan häftar fast och paniken och ångesten börjar slita i mig. Jag tänker inte pressa mig själv, och vill inte heller bli pressad av nån annan. Passar inte det, så låt mig för helvete vara ifred istället. Såhär är det. Just nu.
Jag vill få en chans att må bra precis just nu, och verkligen känna när det är så. Kanske jag inte mår bra om sådär 5 minuter, men precis just nu mår jag bra och har ett leende på läpparna, och jag är oerhört medveten om det och lägger det på minnet tills om de där 5 minuterna när verkligheten knackar mig på axeln igen. För det är viktigt för en människa som inte mår bra, att inse att man faktiskt kan må bra i små korta stunder, precis just nu.

För att påminna mig själv om det, här är en bild från helgen, då jag för en stund mådde bra, precis just då...

Så just nu får jag satsa på det, att fånga stunden och försöka må bra just nu. Morgondagen kommer lik förbannat, det kan jag inte påverka.