Njutning

Det har varit några fantastiska dagar, vädermässigt. Solen har strålat mest hela tiden och temperaturen har letat sig upp emot en 20 grader och så har det varit i ungefär en vecka nu. Vissa dagar har varit rätt blåsiga, men solen och glädjen över att äntligen kunna hänga undan vinterjackan har varit större än irritationen över vindarna.
Valborg var en helt underbar dag och kväll. Det var första kvällen jag kunde sitta ute och njuta av det ljumma vädret och det gjorde jag! Efter att lilleman var nattad tog jag min bok, ett glas vin, rullade ut markisen, tände infravärmaren, slog mig ner i en solstol med fötterna på en annan stol och bara njöt... Visst, jag kände mig lite ensam så till vida att det hade varit trevligt att ha nån att dela tystnaden med, att dela den första riktiga försommarkvällen. Men å andra sidan fick jag ju läsa i lugn och ro... ;)

Men det som händer med mig, och kanske med många andra, när det är så här fint väder några dagar är att jag på något skumt vis förutsätter att det ska vara lika fint väder imorgon? Jag tänker att sånt jag vill göra när det är fint väder, det ska jag kunna göra imorgon oxå. Som att ligga i solen när Milton sover middag. Som att grilla till middagen. Eller påta i trädgårdslandet. Eller ta en löptur i endast linne och shorts. Eller som på Valborg; njuta av kvällen på altanen. Så när jag då vaknar upp som idag, till en lite mulen dag, blir jag så besviken. För jag hade förutsatt att det fina vädret skulle finnas här även idag.

Så visst gäller det att passa på att njuta när man kan. Att ta vara på alla små guldstunder här i livet och stanna upp här och nu, när man tycker att livet känns som bäst. För imorgon kan det regna...