Känns det rätt, är det rätt

Man kan lägga ner många timmar, dagar, år på att fundera över vad som är rätt eller fel för just dig. Man kan klydda till det och göra det svårare än vad det egentligen är. För faktum är, att känns det rätt, är det rätt. Känns det fel, är det med största sannolikhet fel. Magkänsla, tror jag det kallas.
Att låta förnuftet kämpa mot känslorna (eller tvärtom) är jobbigt. För man kan veta med sitt förnuft att något inte ÄR bra, men det kan lik förbannat kännas bra i magen. Och vad ska man göra då?
Jo... Känn efter en gång till! Är du helt säker på att det känns bra? För om du VET att det inte är bra, så nog finns känslan med där oxå, eller?
Det handlar om att vara sann mot sig själv, och då även mot andra.
Jag har varit dålig på det. Inte så att jag medvetet varit osann mot andra, men jag har varit osann mot mig själv, och det har ju då i sin tur drabbat andra, eftersom min besvikelse över mina dåliga beslut gått ut över andra parter. För jag har ju innerst inne VETAT att det jag gjort/valt har varit fel, eftersom det har känts fel, men lik förbannat har jag gjort dessa val för att inte göra någon annan ledsen och besviken. Och till vilken nytta? Ingen... För mest ledsen och besviken har ju jag blivit, och så länge jag är olycklig kan jag inte göra nån annan lycklig heller...

Jag ska försöka göra en nystart med mitt liv, följa min goda vän Kristinas råd, och trycka på "Stoppknappen" oftare, eller så ofta det behövs. När jag känner att jag är på väg att köra på för fort på ett håll som känns osäkert, ska jag våga trycka på Stoppknappen och bromsa in. Säga nej när jag inte vill något och kämpa för det jag vill istället. Det krävs mod, och det krävs styrka. Jag är ingen modig person, och jag är inte särskilt stark heller. Men jag vet att jag måste göra det här om jag ska bli den Kerstin Lindh som jag vill vara....